Apor, Angst och Arabica

Dag 14 - Annandagen

Min juldag var fantastisk - fram till dess att jag började känna mig hängig. Jag lämnade Ann, Per och Ester redan efter en tidig middag och gick tillbaka till hotellet och direkt och lade mig. Jag vet inte vad det var men kanske överhettning eller solfrossa. Jag kände också en stor del inre smärta, sorg och saknad. Jag har nog ännu inte förstått hur jag bara kan umgås med de känslorna - utan att känna att jag måste "förstå" dem, gräva i dem eller finna ett utlopp för dem i t.ex. gråt. Jag vill lära mig acceptera att jag inte gråter just nu och att dessa känslor är en del av mig - en ständig följeslagare om man så vill - och att det är helt ok och inget jag behöver kämpa emot. Tänker också att det måste vara lättare att njuta av livets alla glädjeämnen om man släpper taget om smärtan och låter den bara vara där.

-----

Kl 09.00

Just nu sitter jag vid receptionen på mitt hotell.(Utomhus som allting annat här. Förutom hotellrummen så finns det liksom ingenting här som är riktigt inomhus. Under tak ja - innanför väggar nej). Klockan är nio och jag väntar på att Ann, Per och Esther kommer i en taxi som ska ta oss först till risfält för en promenad och sedan ner till Sanur vid kusten där vi nu ska bo fyra nätter. 

Jag tror att just detta att jag lämnar Buccu View och Ubud triggar mina känslor som jag skriver om ovan. Som det alltid har varit för mig med separation. Jag känner också på saknad av Nicola och Kyle vilket får mig att tänka att jag har väldigt lätt att knyta an till vissa människor men inte så lätt att släppa taget. Vi kanske ses ikväll i Sanur innan de drar norrut i morgon. 

-----

Kl 10.25

Nu sitter vi mitt i vår risfältspaus i nåt så enormt vackert landskap att jag inte vet hur jag ska ta in det. Vi är under ett litet tak på ett café precis vid vägen och ovanför en liten dal med odlingsterasser där jag just tagit en liten promenad medan Ann och Per suttit här på caféet med Mangojos och annananspannkaka med en Esther som inte vill somna. Värmen just nu är helt galet tryckande och svetten sprutar fram i mitt ansikte. Lite för varmt faktiskt så nu ska vi rulla igen. 

Nu är vi tillbaka i bilen. Ceking Tegalallan är namnet på denna denna by säger vår chaufför som själv heter Wayan.

------

Kl 11.30

Tillbaka i bilen igen efter ytterligare en timme. Precis i tid innan dagens rejäla regnskur som just nu vräker ner över vägen. Vår chufför frågade om vi ville stanna på en utställning hos en producent av kaffe, tee, choklad och andra produkter. Det handlade bland annat om hur man gör det mycket speciella Luwak-kaffet. Mycket dyrt kaffe. Våran guide (också detta en 18-åring vid namn Njoman - är det ett vanligt namn eller är det "Newman", ett engelskt namn som de tar för enkelhets skull när de möter turister?) var mycket bra på engelska och när vi sa att vi var från "Swedia" så berättade han att hans favoritspelare var Zlatan Ibrahimovic. 

Njoman gav oss en mycket fin tur i en slags kryddträdgård ovanför en odlingsdal där vi fick se allt från kaffeplantor som t.ex Arabica till ginseng, annannas, vanilj och citrongräs med mycker mer. Vi blev visade burar med det speciella kattdjuret Luwak som är en del i processen. De luktar sig till de finaste bönorna och sväljer dem hela. Sen låter man spillningen torka i solen i en vecka. Därefter tvättas och skalas bönorna för att  tvättas ytterligare en gång. Allt görs för hand. Efter det separeras manliga små runda bönor från kvinnliga större jordnötsformade. De kvinnliga kan sås för att bli nya plantor men används också i en mix med de manliga för att runda av styrkan i smaken. De manliga bönorna är alltså kraftigare i aromen. Vidare rostas kaffebönorna i en aluminiumskål över en vedeldad lerugn i 45 minuter. Slutligen mals de i en stor mortel och silas till pulver.

Under hela denna tur tänkte jag mycket på min bror som är trädgårdsmästare. Han hade gillat det här mycket. 

Vi fick också se alla kryddor och frukter som de gör örttee av; Mangostan, Rosella, Ginseng, Ingefära medmera och där låg också denna oranga rotfrukt som jag blev behandlad med i söndags och som heter Turmeric.

Sen fick vi en gratis provsmakning av 14 st teer och kaffeblandningar som görs på vanligt Arabicakaffe och där mina favoriter var Kokoskaffe och Ingefärskaffe. För provsmakning av Luwak fick vi dock betala 50.000 (30 kr) och det är ett fantastiskt kaffe. Vi drack det svart och jag sötade med lite palmsocker. Det är otroligt smakrikt utan någon som helst beskhet.

Jag dricksade Njoman 20.000 vilket gjorde honom mycket förvånad (han var ju så otroligt bra på engelska och en kompetent och pepedagogisk guide) och sen var det dags för shoppen. Jag kunde inte motstå att handla vid detta unika tillfälle och köpte 60 g Luwakkaffe, kokkoskaffe, ingefärskaffe, mangostantee, ingefärstee, vaniljchoklad, rökelse och massageolja. Det gick på en miljon (dryga 600 kr).

Det här var en helt fantastisk upplevelse för oss alla och vi har sammanfört våra handflator flera gånger mot Njoman och sagt det balinesiska "Suksma" som betyder tack.

-----

Jag tackar Gud för denna upplevelserika färd som jag är på. Det här är verkligen mitt livs resa. Jag har inte rest på det här sättet förut. Mitt liv har handlat om annat. Om det är guds vilja med mitt liv så hoppas jag få göra många sådana här resor i framtiden. 

-----

Gårdagens juldag bjöd på en vacker förmiddagspromenad i det vackra Ubud uppe på vår gata Jalan Bisma och ner till apskogen där vi för ringa 20 kr per person fick ett fint möte med aporna. Jag köpte bananer och blev direkt omringad av ett gäng apor som ställde sig på bakbenen och sträckte ut händerna och grabbade bananas och en klättrade till och med upp och satte sig på min axel. Det var häftigt.

Ubuds marknad besöktes återigen vilket är en fantastisk visuell upplevelse med allt färgstarkt och formrikt som erbjuds av kläder, tyger, skulpturer, träsniderier, porslin och konst. Denna gång blev jag lockad att köpa fem små vackra musikinstrument som jag kan använda i min barndansundervisning.

------

Kl 16.00

Nu sitter vi på café Smörgås på gatan närmast stranden i Sanur efter att ha checkat in på våra respektive hotell samt ha ätit lunch på en japansk restaurang som var ganska fancy bara för att hitta AC så Esther kunde bli nedkyld. Där inne luktade det så starkt av syntetisk jasmindoft att man var nära att storkna. Vi har blivit överraskade av ännu ett galet regnväder och därför fått slå oss ned här och således ännu inte sett havet. Ann och jag har båda fått våra lokalsinnen vridna 180 grader och tror därför att havet är på andra sidan av gatan än det är och så kommer det nog förbli tills regnet slutar och vi kan se havet. Här på Smörgås har vi precis fått in vår dryck och jag har mitt livs första Avocadomilkshake framför mig. Detta café ägs av svenske Johan som är min vän Viktors morbror. Men han är inte här just nu. Vi äter en morotskaka och en chokladcheeskake som båda är himmelska.

Mitt hotell här i Sanur kändes väldigt fräscht och modernt och heter Villa Sara Sanur. Vad resten av dagen har att erbjuda har jag ingen aning om. Mycket beror på om regnet fortsätter eller slutar. Återstår att visa lite bilder från igår och idag...