Jag sitter på Pekings flygplats och har ca tre timmar till boarding. Jag har redan varit här i en och en halv timme. Jag är uppe i varv och vill komma ner. Jag gick in i superintensitet efter att jag packat om mina väskor och bytt om från vinterkläder till sommarkläder. Jag satte på mig lurar och började gå omkring på den här enorma flygplatsen. Fick värsta superfrihetskicken och kände mig jäkligt levande men började må dåligt och känna mig separerad fort. Hög andning och tryck över bröstet. Intensitet är helt enkelt inget för mig längre.
-----
Dagen började med en morgonpromenad på "min" gata i Peking där jag köpte en latte på hörnet och sedan nötter och bananer som matsäck för dagen. Det var härligt att känna den genuina Pekingpulsen då ingen annan än jag var turist och många var ute och rörde på sig i morgonärenden. Jag har fått ett väldigt gott intryck av kineser. Mycket trevliga och vackra människor. Och många.
Efter att jag checkat ut från hotellet åt jag dumplings igen som frukostlunch och jag märkte plötsligt att de hade en världskarta där och de kände igen mig idag och bad mig peka ut var jag kom ifrån. Sen kom Shane och plockade upp mig och vi åkte mot muren. Många kineser har engelska namn vid sidan om sitt kinesiska. Shane och jag har idag åkt bil tillsammans i sammanlagt fyra timmar så vi har pratat mycket. Han är 34 år men jag skulle ha gissat 10 år äldre minst på utseendet. Han har jobbat som turistguide i nio år efter att ha studerat engelsk litteratur på universitetet. Hans dröm är att bli reseledare så att han kan få guida kinesiska turister utomlands. Men just nu har myndigheterna stängt alla möjligheter att ta en sån examen och ingen vet varför. Att ta den examem innebär att man själv studerar tre böcker med fakta om 130 länder och sen blir man prövad på det och på engelska språket.
Shane har en fru som är ingenjör. Hon designar maskiner i ett digitalt ritprogram. De har en son som är tre år. Bådas föräldrar är redan pensionärer. Kvinnor går vid 50-55 och män 60-65 om de inte har haft ett giftigt jobb som Shanes pappa som jobbat med kol. Då går man tidigare. Shanes föräldrar tar hand om sonen på dagarna och sina egna föräldrar som lever och är 80 år. Den generationen är analfabeter. Shane och hans familj bor i en lägenhet mellan den femte och sjätte ringlinjen i östra Peking. Lägenheten har stigit tre gånger i värde sen de köpte den.
Jag är så tacksam till Shane. För 1400 RMB (ca 1600 kr) har han ordnat så att jag blev hämtad på stationen och körd till hotellet i torsdags och idag har han varit min privata guide och chufför mellan kl 11.00 och 20.40. Biljetter till kinesiska muren med stollift upp och rodelbana ner, biljetter till akrobatikshowen och bensin ingick i priset och han har alltså kört fram och tillbaka till muren vilket är tre timmar och sen till showen vidare till en restaurang som jag efterfrågade och slutligen ut till flygplatsen. Helt fantastiskt prisvärt, upplevelserikt, lärorikt och trevligt. Vilken dag!
Muren är svår att beskriva. Det här är alltså ett byggnadsverk som började byggas 221 f.Kr. och som färdigställdes på 1600-talet. Det är Kinas längsta drake. Drakar är viktiga i Kina. De symboliserar kejsaren. Längst i öster når muren havet och där finns ett torn under vattnet. Det är drakens huvud. Den dricker. Muren har en huvdsträckning och många förgreningar. Huvudsträcknkningen är 8800 km lång. Den går över höga berg och är gjord med tunga stenblock som släpats upp av människor. Det går inte att förstå storleken och omfattningen av det hela när jag får komma upp och se en restaurerad sträcka på tre och en halv kilometer. Shane och jag promenerar en halv kilometer efter att ha åkt upp med stollift och sen tillbaka samma väg på muren och slutligen ner med hjälp av en sorts rodelbana med små kälkar på hjul med handbroms. Jättekul men tyvärr saktåkande personer framför så vi var tvugna att bromsa på slutet. Vi hade toppenväder där uppe. Nästan vindstilla, sol och nollgradigt. Det var så vackert, oerhört och hänförande att jag saknar ord. Det måste nog upplevas i verkligheten.
Idag har jag haft två (och en halv) storslagna upplevelser som jag fått lov att ta in utan en vän att dela den med. Det är lite frustrerande! Muren var helt klart en av de mest fantastiska upplevelserna i mitt liv. Sen på kvällen var jag på en japansk restaurang som jag fått rekommenderad av en vän. Det var som om jag hade dött och kommit till Sushi-himlen. De godaste rullar jag nånsin ätit. Jag var tvungen att beställa en andra portion men bad att få halva i låda för att ge till Shane i present.
-----
Alltså jag hade ju kommit ner i ro med hjälp av mailkonversationer med mina sponsirer, samtal med en vän i programmet och skrivande på bloggen men sen kom jag fram i incheckningen och de kunde först inte hitta mig. Sen gick det fort! Jag har stolsnr K och det innebär att det är ett stort flygplan! Det visade sig också att jag skannade min biljett, åkte rulltrappa och sen steg ombord på ett förarlöst tåg som tog mig och andra från del C av Terminal 3 via del D till del E där jag just nu blir granskad av gränspolisen. Det gick bra! Nu väntar säkerhetskontrollen!
Amen jag blir helt galen på det här! Nu kommer jag ut i ännu en jättestor - alltså enorm - byggnad som alltså är avgångshall E på terminal 3. Jag kan inte hålla mig lugn. Jag älskar terminaler!!!! Vi snackar alltså tre terminaler där min terminal har fyra avgångshallar och min avgångshall har 62 gater. När slutar det här landet imponera i storkek?
Nu verkar det som att min flight är försenad från 01.30 till 02.20 så jag kommer att ha varit här på flygplatsen i minst sex timmar när vi lyfter.
-----
Men för att avsluta det här inlägget så är det så att jag kännde att det hade varit trevligt att få dela denna storslagna dag med någon. Njuta dessa upplevelser tillsammans. Men jag duger mycket bra som sällskap åt mig själv. Dock hade det varit bra att få kommentera allt som jag kunnat bidra med i inramningen av akrobatikshowen (som egentligen hade sån stor potential) - slarv i allt från musikläggning, ljussättning, koreografi, synkronisering och dramaturgi - med någon och fått hålla någon i handen i slutnumret: "Motorcykel inne i perforerad metallglob". Det börjar med en person och cykel och redan då är jag rädd för en olycka när han axar upp och kör looping efter looping. Men när de släpper in en andra person och motorcykel tänker jag att det blir krock och explosion! Båda förarnas dräkter och cyklar har ljusrigg på sig i olila färger som blixtrar förbi inne i globen. Men tro det eller ej! Detta ska inte sluta förrän de slutligen är åtta motorcyklar som kör i hög fart i två nivåer inne i denna lilla glob. Helt galet!
------
Nu ska jag lämna det här landet där allt är stort och mäktigt och bege mig till en liten by på en liten ö i Indonesien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar